Idag är det blött! Regn! Igår var det också blött, men av en annan orsak. Till en början regnade det då också men sedan kom solen. Vi drog västerut, som vi gör ibland, familjen och jag.

Ut på mina älskade klippor. Det var ljuvligt att stå där och bara ta in alla dofter i vinden. Familjen hade med sig en lekkamrat och dom släpade naturligtvis på sina leksaker. Bra - för då kunde jag lite mer ostört botanisera runt på berghällarna. Ja, med måtta förstås. För mig var det lite kul att ha fler än en att hålla reda på. Lite trivsamt är det ju för en så´n som mig med lite trevliga vänner också. När vi närmade oss stället där längst ut där jag för några veckor sedan fick pröva på den hårda skolan, då var det rätt skönt att ta det lite lugnt och helt enkelt följa familjen i hasorna. Jag ville inte känna på det kalla våta igen. Det glömmer jag aldrig! Inte familjen heller, tror jag.

Det blåste häftigt, nästan så man kunde bli genomblöt utan att hoppa i. Det var en härlig tur dit ut, det blir det nästan alltid oberoende av vädret.

Så idag tar jag det lilla lugna på familjens randiga. Helgen vankas, undrar just vad den för med sig ......

Idag har dom varit här! Mina kalaspinglor!

Familjen hade inviterat dom, hela gänget. Det var projekt av någon sort på gång. Vad visar sig väl så småningom. Torstens familj var också med och då är alltid något i görningen! Jag kan snart inte hålla koll på alla projket som familjen har igång.

Jag fick en chans att prata lite med Lilen på tu man hand innan resten anslöt. Annars är ju nästan alltid Galen med och dansar och då blir det liksom en annan grej. Vi hade himla kul en stund innan hela gänget drog till skogs för en massa lekar och annat skoj. Sju hundar drog runt här i min skog, Galen, Liten, Wilse,Baylies, Lakritz och Wiskey och så jag. Fullt hus i skogen! Familjen hade med sina leksaker och förevigade oss. Torstens familj hade med en massa delikat torkad lunga med sig. För en sådan litenb godbit kan man nästan göra vad som helst!

Ganska nöjd ligger jag på familjens randiga och tänker tillbaka på allt kul som hänt idag. Tänk att Liten och jag dansade så himla bra ihop, hon är allt en liten goding hon också.

Nu har jag sovit på familjens randiga igen. Visst är det skönt att vara hemma igen, men jag skulle inte vilja vara utan den senaste veckans äventyr! Oj, vad mycket jag har att tänka tillbaka på. Tänk vad mycket vatten som strömmat genom mina tassar dom senaste dagarna.

Men nu är jag hemma igen och måste säga att våren doftar ljuvligt! Första morgonsolen, fåglarnas kvitter och alla dofter - det är gott att leva!

Dagen började med ljuvligt väder. Familjen och jag smög ut för en morgonpromenad på tu man hand. När vi kom tillbaka mötte Tyra mig i dörren. Dagens vänliga slick var lika ljuvlig som alla andra gånger. Dom är små dyrgripar dom små ljuvligheterna.

Så småningom, efter att familjerna ägnat några timmar åt sina saker, blev det lite oro i lägret. Packning! Sista dagen med hemresa till kvällen. Som tur var hann vi med lite trevligheter innan det var dags att krypa in i bilkojan igen.

En härlig promenad utmed en liten dalgång, inte långt ifrån stugan. Där fanns många perfekta små bäckar! Jag testade varenda en vi passerade! Sälens fjällbäckar går inte av för hackor! Hur spännande som helst. En av dom överraskade mig rejält, den var djupare än jag trodde så där blev nästan en simtur också. Annars är grjen den att traska runt i vattnet, hitta små fynd eller bara stå där och känna vattnet strömma. Kallt? Jo, men det är uppfriskande på alla plan! Vet att familjen inte är överens med mig där.

Vi fortsatte vandringen genom vatten, blöt smältsnö och vackert väder. Tyra höll sig på torra land så mycket hon kunde. När vi traskade på där sida vid sida så tyckte hon nog att jag kunde gå an. Men dansa med mig, nej det gick inte.

Vi har olika sätt att lösa våra problem, Tyra och jag. Tyra vill inte bli blöt om tassarna! Hon tog spångarna medan jag tog utmaningen att ta mig över vattnet på mitt sätt. Vi gillar helt eneklt olika sorters utmaningar!

När vi nästan var tillbakatill stugan och packbestyren igen så ställde vi upp på ett litet gruppfoto, min kära storasyster och jag. Jag hoppas hon haft i alla fall hälften så roligt som jag! Jag har njutit av varje ögonblick. Jo, det var lite låg resa i bilkojan. Men vad gör väl det när det är så mycket härliga äventyr som väntar!

Tack syrran för mysiga dagar! Jag gör i alla fall gärna om det igen .......

Idag tog vi oss en tur ut i naturen. Jag vet, stugan vi bor i ligger mitt i alltihopa. Men nu begav vi oss ut i lite av det som nästan är vildmark. Här finns hur många utmärkta vandringsleder som helst. Hade vi gått hela vägen hade vi kommit fram till Lindalen. Jag såg en skylt i början där det stod att där serverde dom våfflor. Det hade varit helt på sin plats, men sanningen är nog den att våffeljärnen var nog inte igång för det är liksom inte sässong just nu, säger dom som vet. Någon har glömt att ta ner skylten.

Men vad spelar det för roll, för det var en härlig tur med många spännande saker att upptäcka.

Tänk bara så mycket vatten det var överallt! Häftigt med farten det hade. Måste medge att jag kände mig lite liten emellanåt.

Jag försökte få Tyra med på noterna men hon gillade inte att bli blöt om tassarna! Eller i alla fall skyllde hon på det.

Så småningom, när inte Tyra ville vara med i vattenleken så hittade jag lite pinnar på botten som vill upp. Med andra ord är det inte annorlunda än andra vatten där jag brukar botanisera.

Familjen blev lite skärrad där ett tag, för det var full fart på vattnet och strax nedanför var det en fors. Gissar att det fanns en viss oro för att jag skulle flyta med strömmen ut i vattnet och det var ingen mer än jag som var badlysten. Kallt i vattnet - ja, det var det.

Vi drog vidare över vattenfyllda marker. Äntligen fick jag lite fart på syrran, om än bara för en kort stund. Det lilla gott nog.

Tillbaka till stugan och en lugn och skön kväll. Vi fick besök av bofinken Knut. Familjen fick en chans att vara fågelfotograf för en stund, medan Tyra och jag visade oss styva på att inte bråka med Knut. En del av våra fränder har lite dålig rykte i liknande sammahang. Vår ras däremot, kallas ju lockhundar så en del saker är ju självklara ........ eller .........

Nu väntar en natts vila innan sista dagen på fjället för den här gången.

Nu har vi varit här ett par dagar. Lite turer i närområdet har det blivit idag också en tur upp på Kungsleden.

Tyra ställde upp på en liten posering i porten upp till leden, men bara om jag uppförde mig. Vi är ju faktiskt turister på vift, familjen och jag. Tyra fick till uppgift att guida mig utmed leden och visa på lite av hennes specialiteter. Hon for nästan som en vessla över marken när hon följde spåren av vad nu som gått fram där.

Efter en stund tyckte familjerna att det var dags för lite minnesträning för oss fyrfotade. Vi har ju båda två lärt oss att hämta saker åt våra nära.

Jag tyckte jag fick världens chans att vara gentleman, för när det var Tyras tur att arbeta slog jag genast följe med henne ut i marken för att leta. Eftersom hon snabbt visade var saker låg så tog jag den och bar in den till familjerna. Lite tjänstvillig kan man ju alltid vara. Men så fel det kunde bli! Det vara bara jag som förstod att det var en vänligt sinnad tanke och gest från min sida .........

Vi hittade lite koncentrerad vinter på vägen också. Det börjar vara skralt med det nu. Våren tar mer och mer grepp om naturen även här uppe på höjderna. Jag måste säga att var sak har sin plats, även snön. För nu föredrar jag faktiskt att ta mig fram på barmarken, det får gärna bli vår helt och hållet nu.

Tyra försöker hela tiden hålla mig på plats. Jag spelar med i hennes spel, men tar egentligen inte åt mig så förfärligt mycket. I morse kunde hon inte hålla sig - jag fick en puss! Så nu börjar hon nog tina upp lite, hon behöver bara lite tid på sig. Så tror jag det är. Men jag gillar henne skarpt, hon är ju min storasyster!

Familjen och jag har dragit norröver. Vi är på inspirations- och arbetsresa har jag fått förklarat för mig. Efter en dag i bilkojjan hamnade vi i Sälen. Här är fortfarande vinter, i alla fall fläckvis.

I väntan på mina rötters familj och storasyster så tog vi en sväg runt Sälenfjällen.

Nu kan jag lägga till i min meritlista att jag varit utomlands! I grannlandet Norge närmare bestämt. I går blev det bara en kortis, men ändå.

Så småningom kom dom och vi plockade in pick o pack i stugan. Mysigt!

Tyra, min storasyster, hon har helt klart för sig hur jag ska hanteras. Hur mycket jag än visar att jag är glad att se henne igen så håller hon mig stången! Hon tycker nog jag är samma lilla fis som en gång fick med sig hennes visdomsord när jag flyttade till min familj. Men det är bara att fortsätta med charmoffensiven. Jag vet att hon till slut ger med sig, det gjorde hon ju när jag träffade henne senast. Men det tog tre dagar. Så det gäller bara att hålla ut.

Idag tog vi en liten egen runda, familjen och jag. Det bar av över gränsen igen. Så småningom hittade vi en trevlig liten sjö där isen töat bort i kanten. Dom har lika bra pinnar att fiska upp här som hemma!

Tilbaka till stugan igen, lite fikastund, för att samala krafter för en tur upp på fjället. Gissa om där fanns en massa goda dofter, helt nya för en kille som mig! Tyra, syrran, visade vägen. Men inte fick jag med henne på mina lekinviter inte. Hon var med intresserad av alla lemmelspår och annat godis i markerna.

Nu väntar lite mat och vila innan morgondagens äventyr väntar.

Idag har vi haft en lugn dag, familjen och jag. Tror jag i alla fall. Har varit mest på hemmaplan. Men igår var det annat. Vi var iväg på jobb, min kompis Torstens familj anslöt också på vår lilla tur. Torsten fick stanna hemma hos sig och hålla koll på sina marker, kanske säkrast så.

Jag trodde till en början att jag som vanligt skulle hålla koll på bilkojjan. Gissa om jag blev överraskad när jag fick komma med och hjälpa till en sväng också!

I förbifarten fick jag göra en ny bekantskap, lilla Alliz var en käck liten tös. Hon hade mycket energi den lilla, knappt en tvärhand hög. Undrar just vad hon ska bli när hon blir stor. Kul var det för hon var snabbt med på noterna.

Nu inväntar jag bara kvällens lilla runda innan mörkret lägger sig. Ganska skönt med en lugn dag så här emellanåt, även om jag försöker dölja min tillfredställelse många gånger.